Little Women

De fyra är underbart olika. Jo är rastlös och pojkflickig, ständigt kluddande och längtande efter att uträtta något stort. Meg dras till bekvämlighet och vackra ting, och måste lära sig vad hon verkligen värdesätter. Beth är blyg och musikälskande, familjens ömma mittpunkt. Amy är den fåfänga, konstnärliga yngsta, som ännu håller på att växa in i sin behagfullhet. Över dem alla vakar Marmee, som bryr sig långt mer om att hennes flickor är lyckliga och goda än att de någonsin blir rika.

Intill, i det ståtliga huset Laurence, väntar en ensam pojke vid namn Laurie på att bli vän med någon — och blir det, när Jo smiter in i ett sidorum för att slippa undan en dans och finner honom gömd där också. Mellan de två husen löper picknickar och förtroenden, hemliga historier, en piano som skänks bort, och ett första frieri som rubbar familjens noga vårdade värld.

Alcott berättar det i lekfull, teatralisk dialog och brev med varje systers egen röst, och rör sig obesvärat från skämtsamhet till stilla sorg. Men dragningskraften är enklare än så: man förs in i en familj där pengarna är knappa och känslorna svallar, och det lilla bestyret att växa upp får verklig betydelse. Läsare återvänder till Unga Kvinnor för att bli vuxna på nytt vid sidan av Jo och hennes systrar, och för att finna sin egen rastlöshet och ömhet på sidorna.